I en afton kom han in över stadens ljus, luften fuktig, marken full av grus, T-doja kryper likt Gollum runt micken och slingrar sina långa rötter på händerna likt snokar i snö! Han är vår rockidol, vår rockikon med dallrande mikrofån! Han är svart, klen och spindellik, han är sjukligt förtjust i sin egen mimik! Han är Thåström, en rockdröm!
Regnet faller som på beställning av kungen själv i julinatten och man lyfter på hatten, det är kvavt och blött i mina sandaler av gummi.
När jag lagt mig för natten sågar min fru mina lukter, "du luktar tåbira och tobak"
-"Det är bara en svart doft av Thåström" svarar jag och somnar in i dvalan av rocknostalgi, en tid då man var oändligt fattig men ändå fri.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar